Jag har länge haft ett komplicerat förhållande till kaffe. Först tänkte jag vägra lära mig dricka det. Men så fick jag extrajobb på posten. Och när man upptäcker att man kan somna ståendes, medan man sorterar brev, så behövs något göras. Äckligt var det så klart, eftersom det dessutom var från en icke exklusiv kaffeautomat. Men jag upplevde att det gav effekt och så blev jag sällad till gruppen kaffedrickare. Pulverkaffe är vad mina föräldrar alltid druckit hemma så det var det första kaffet jag köpte också. Jag tyckte nämligen inte att det var så stor skillnad mellan olika kaffe utan att det smakade lite bittert alltihop. Dessutom tyckte jag kaffebryggare verkade oerhört komplicerade.
I London upptäckte jag
Nescafés Red Cup och upplevde för första gången en godare smak. Så där började det skifta från endast pigghetsmedel till något trevligt. I London fanns ju även en uppsjö coffe shops som inte riktigt slagit igenom i Sverige på den tiden. Mina två favoriter var
Starbucks och
Pret A Manger. Dyrt som satan för en fattig student men oj, vad cool och city business chic jag kände mig. Hemma i Sverige tog det några år innan pulverkaffet fick en uppgraderad kompis genom presskaffe. Men vilken kanonlösning om man faktiskt vill göra kaffe på färska malda kaffebönor istället för frystorkade små partiklar och inte äger (eller kan hantera) en kaffebryggare.
För mig är det även av mycket stor vikt
ur vad kaffet dricks. Små kaffekoppar av gammaldags stil är till exempel inte optimala. Dels på grund av det pyttelilla handtaget som oftast är omöjligt att hålla i och dels på grund av den lilla volym som ryms i koppen. (Snackar vi espresso eller macchiato är givetvis den storleken helt rätt.) Pappersmuggar kan vara okej men förvånansvärt många har ett värdelöst lock som gör att man spiller.
Termosmuggar är kanon både när man är på språng och när man dricker sitt kaffe lite långsamt. I mitt skafferi står inte mindre än fem stycken faktiskt. Men jag söker fortfarande efter en som är mindre än de klassiska. Det har funnits på Starbucks tidigare men trots att jag besökt flertalet Starbucks i New York, London, Italien, Barcelona och på diverse flygplatser har jag kammat noll hittills. Under en tid i livet innan jag ägde en termosmugg och tyckte det var för dyrt med ”köp-kaffe” så fick glasburkar duga. Inte vackert och rätt så hett att hålla i men de gjorde sitt jobb. Normalstora muggar med ett rejält handtag är det bästa och jag blir extra glad när jag får dricka ur någon av mina favoriter nedan (och lite argsint när maken har tagit någon av mina muggar!):
Sedan var det ju det här med konsumtionen. Ur hälsosynpunkt hör ju kaffe till något som ska intas med måtta och man ska passa sig för beroende. Att kroppen blir beroende skriver jag under på eftersom jag ibland upplevt den schyssta huvudvärken som kommer krypandes när man plötsligt inte druckit kaffe på någon dag efter en lång tids regelbundet drickande. Och vid överdosering mår man inte finfint heller. När jag pluggade juridik en sommar tyckte jag en dag att jag behövde dricka tre stora koppar direkt efter varandra. Pigg blev jag bara hyfsat och sedan mådde jag riktigt dåligt resten av dagen. Det enda sammanhanget som kaffe faktiskt rekommenderas för att ha en positiv effekt på hälsan är om man har lågt blodtryck då kaffe (och lakrits) sägs ha förhöjande effekt.
Jobbkaffe brukar oftare vara gräsligt än gott och mitt jobb är inget undantag. I alla fall enligt min smak. Ändå stod jag där flera gånger om dagen och fyllde på koppen, jag menar muggen. Tills jag i samband med någon sorts fitness-trim-satsning inför mitt bröllop fick för mig att dra ner på kaffet rejält. Faktum är att jag mådde mycket bättre och kände mig piggare och kom då till slutsatsen att kaffe är en drog som vi egentligen skulle må bättre av att klara oss utan. Och mitt måttliga kaffedrickande höll faktiskt i sig ett tag. Sedan kom föräldraledigheten.
Kaffet fick plötsligt massa fler betydelser än enbart uppiggande dryck. Det blev min vardagslyx, min njutning, min speciella microstund och en stöttande vän. Så nu är jag tillbaka bland kaffeälskarna igen. Och här tänkte jag nog stanna. Men den här gången vara uppmärksam så att kaffe inte glider tillbaka till att bli en ogenomtänkt handling och flykt från en situation man inte gillar. Kaffe ska vara betingat med en njutningsfull upplevelse. Snart åker jag faktiskt till ett land där de kan allt om njutning och dessutom har fantastiskt kaffe. Viva L’Italia!
Skål på alla coffee lovers och även ni andra som förhoppningsvis har något annan vardagslyx att njuta av!
