onsdag 4 maj 2011

The Importance of Nails

Jag måste bara få komma med ett inlägg varför det är väl värt pengarna att få sina naglar fixade. Och håll i er, för argumenten är många. Det ska även tilläggas att jag är en omvänd skeptiker. En kompis fick för många år reda på att hon skulle vara med på poker direkt efter jobbet. Hon tyckte att hennes naglar såg så illa ut att hon gick och fixade en akuttid under dagen och mådde sedan mycket bättre inför kvällen. Då kunde jag inte förstå utan tyckte att inte var hennes naglar fulare än mina. Men så kom den dagen då mitt bröllop närmade sig. Då tyckte jag att jag skulle unna mig fina naglar. Självklart går det ju att göra sina naglar fina hemma, men jag ville även åt förstärkningen så de inte skulle gå av.  Så två dagar innan bröllopet förstärktes mina naglar med gel och fransk manikyr lades för första gången. Sedan dess har jag inte kunnat sluta. Här är min motivering varför.

Till exempel är ju händerna det ställe av din kropp som du ser allra tydligast och oftast själv, utan att använda en spegel. Så om naglar och händer är fina så får jag ju själv ta del av det mycket mer än om till exempel håret är fixat. Och så har ju ringarna ställt till det. Min förlovningsring och vigselring råkade ju bli av typen bling-bling så då måste jag ju visa respekt och komplettera dem med fina naglar. Hållbarheten är också en viktig faktor för mig. Naglarna går ju inte av utan tål det mesta (om jag inte dragit över tiden då det är dags att förnya så klart) och är konstant perfekta. Avslutningsvis kommer ett av de tyngsta argumenten för mig. Nämligen unna-sig-lite-lyx-känslan. Att få sitta där och bli ompysslad en timme som går ut på att jag unnar mig något för mig själv som gör att jag känner mig lite finare. Samma känsla får man ju givetvis hos frisören men dit går jag bara 2-3 gånger per år. Naglarna kräver underhåll var tredje-fjärde vecka och det är precis frekvensen för när behovet av ett lyxigt andningshåll kräver aktion.

Bonusargumentet är ju att det dessutom är väldigt trevligt när man hittat en riktigt bra nagelspecialist och även får en nice liten pratstund. Min nageltjej heter Natalie Aderheim är både duktig och supermysig och dessutom inspirerande. När jag började gå hos henna var hon anställd på en salong. Strax därefter öppnade hon egen salong tillsammans med en vän. När det partnerskapet inte fungerade och hon var tvungen att avbryta det beslutade hon sig för att satsa helt eget. Det kräver givetvis kapital att öppna egen salong så hur kan man få ihop till det. Jo, varför inte spara pengar på hyra och hålla till i sin superschyssta lägenhet (som jag skulle vilja ha som ett extraboende a la Sex & the City 2) ett tag.  Hon har en plan och jobbar hårt för att nå den. Mycket inspirerande.





RECENSION/HÅR, HUD & SKÖNHET: Natalie Aderheim, Östermalm, Stockholm

Proffsig, duktig och trevlig. Lyxkaffe eller lyxte får man alltid och går därifrån glad och lugn.

PRIS: Återbesök för nagelförstärkning med gel 560 kr
BETYG: 5 naglar av 5 möjliga
WEB: Hemsida finns inte ännu men kontakta mig så får ni numret till henne!

onsdag 6 april 2011

En praktisk talang

Jag har en mycket användbar talang. Tycker jag själv i alla fall. Nämligen att jag kan sminka mig i princip var som helst. Den är givetvis utvecklad under lång tid och framlockad på grund av tidsbrist. Eller snarare mina val av tidsprioriteringar. Tio minuter längre sömn istället för sminkning hemma - ja tack. Dämpa klädpaniken genom att prova ännu fler kläder istället för sminkning hemma – ett måste ibland. Glömt bort att planera in sminkning eftersom jag oftast går utan numera – ja, vad ska man göra.

Sedan den första tunnelbanesminkningen blev gjord med godkänt resultat så blev det bara ännu lättare att prioritera bort hemma-sminkningen och istället fixa fejset på resande fot. Här nedan är några av de många olika situationer jag numera behärskar mascaraborsten, puderdosan, rouget (som för övrigt är ett kladdigt finger-rouge från Max Factor som funkar superbra!), räddaren i nöden för alla med ojämna färginslag i ansiktet; Cover All Mix från Make Up Store och numera även primer och quick fix för ett bättre underlag.

- På tunnelbanan
- På vanliga bussar
- Längst upp och längst bak på en dubbeldäckare i London (dvs myyycket fjädring)
- I bilens förarsäte i rödljus (och har faktiskt bara glömt mig en gång och blivit tutad på)
- I bilars passagerarsäte (där jag faktiskt i mörkret lyckades med en av mina bästa festsminkningar på väg till en nyårsfest)
- På flygplan
- I taxibilar
- Diskret vid restaurangbord (endast i krisfall)
- På förfester (obs! med varierat resultat beroende på hur långt in på förfesten det är =) )
- I lite längre rulltrappor
- Gåendes (vilket dock endast är möjligt om det inte är för mycket andra gångtrafikanter)
- Ståendes på pendeltåget med ett vakande öga på min son som tittar tillbaka storögt


Visst vore det skönt om jag istället tog mig tiden hemma i lugn och ro och då kunde slappna av när jag reser. Och dessutom bli lite mindre utstirrad. Men dels så tycker jag om att vara effektiv och utnyttja restid som annars inte skulle vara så givande ändå. Och dessutom har jag insett och accepterat att det här är helt enkelt bara som jag är och inget jag orkar lägga energi på att ändra. Take it or leave it. Or rather, leave the train/bus/car etc.

=)

torsdag 24 mars 2011

Vill inte!

Vill inte ta hand om vuxendisken.
Vill inte ta hand om barndisken.
Vill inte städa undan mina utspridda kläder.
Vill inte planera och förbereda allt jag behöver för en dag på stan med ett barn.
Vill inte kolla upp hur lite pengar jag har kvar tills löning.
Vill inte plocka upp alla leksaker och plastbyttor Max har placerat ut under glädjeyra.
Vill inte fixa middag.


Vill bara äta chokladbollar och titta på TV.

Men om jag bara gör det jag vill så blir det inte det resultat jag vill.
Ett moment 22 för en tjurig och energilåg mitt-i-veckan-tjej.
Så jag tänkte testa att applicera lite av erfarenheterna från arbetslivet på vardagen. Mer specifikt en kompetens jag hävdar att jag utvecklat genom åren: att under tidspress göra rätt prioriteringar och arbeta effektivt.
Jag ger mig supertajt med tid för att göra alla "vill inte" ovan och ser hur experimentet går.
25 minuter från och med nu! (kl.20.30)
……………..
……………..
……………..
……………..
……………..
……………..
……………..
……………..
……………..
……………..
……………..
……………..

20.57: klar!
Två minuter över tiden förvisso, men då glömde jag bort mig några gånger och plockade undan andra saker än de jag listat. Så nu är alla tråk-vill klara och det är fritt fram att njuta av kul-vill, jihuu!
Härnäst middag framför How I met your mother.
Och chokladbollar till efterrätt.
=)

torsdag 17 mars 2011

Coffee or not?


Jag har länge haft ett komplicerat förhållande till kaffe. Först tänkte jag vägra lära mig dricka det. Men så fick jag extrajobb på posten. Och när man upptäcker att man kan somna ståendes, medan man sorterar brev, så behövs något göras. Äckligt var det så klart, eftersom det dessutom var från en icke exklusiv kaffeautomat. Men jag upplevde att det gav effekt och så blev jag sällad till gruppen kaffedrickare. Pulverkaffe är vad mina föräldrar alltid druckit hemma så det var det första kaffet jag köpte också. Jag tyckte nämligen inte att det var så stor skillnad mellan olika kaffe utan att det smakade lite bittert alltihop. Dessutom tyckte jag kaffebryggare verkade oerhört komplicerade.

I London upptäckte jag Nescafés Red Cup och upplevde för första gången en godare smak. Så där började det skifta från endast pigghetsmedel till något trevligt. I London fanns ju även en uppsjö coffe shops som inte riktigt slagit igenom i Sverige på den tiden. Mina två favoriter var Starbucks och Pret A Manger. Dyrt som satan för en fattig student men oj, vad cool och city business chic jag kände mig.  Hemma i Sverige tog det några år innan pulverkaffet fick en uppgraderad kompis genom presskaffe. Men vilken kanonlösning om man faktiskt vill göra kaffe på färska malda kaffebönor istället för frystorkade små partiklar och inte äger (eller kan hantera) en kaffebryggare.

För mig är det även av mycket stor vikt ur vad kaffet dricks. Små kaffekoppar av gammaldags stil är till exempel inte optimala. Dels på grund av det pyttelilla handtaget som oftast är omöjligt att hålla i och dels på grund av den lilla volym som ryms i koppen. (Snackar vi espresso eller macchiato är givetvis den storleken helt rätt.) Pappersmuggar kan vara okej men förvånansvärt många har ett värdelöst lock som gör att man spiller.

Termosmuggar är kanon både när man är på språng och när man dricker sitt kaffe lite långsamt. I mitt skafferi står inte mindre än fem stycken faktiskt. Men jag söker fortfarande efter en som är mindre än de klassiska. Det har funnits på Starbucks tidigare men trots att jag besökt flertalet Starbucks i New York, London, Italien, Barcelona och på diverse flygplatser har jag kammat noll hittills. Under en tid i livet innan jag ägde en termosmugg och tyckte det var för dyrt med ”köp-kaffe” så fick glasburkar duga. Inte vackert och rätt så hett att hålla i men de gjorde sitt jobb. Normalstora muggar med ett rejält handtag är det bästa och jag blir extra glad när jag får dricka ur någon av mina favoriter nedan (och lite argsint när maken har tagit någon av mina muggar!):



Sedan var det ju det här med konsumtionen. Ur hälsosynpunkt hör ju kaffe till något som ska intas med måtta och man ska passa sig för beroende. Att kroppen blir beroende skriver jag under på eftersom jag ibland upplevt den schyssta huvudvärken som kommer krypandes när man plötsligt inte druckit kaffe på någon dag efter en lång tids regelbundet drickande. Och vid överdosering mår man inte finfint heller. När jag pluggade juridik en sommar tyckte jag en dag att jag behövde dricka tre stora koppar direkt efter varandra. Pigg blev jag bara hyfsat och sedan mådde jag riktigt dåligt resten av dagen. Det enda sammanhanget som kaffe faktiskt rekommenderas för att ha en positiv effekt på hälsan är om man har lågt blodtryck då kaffe (och lakrits) sägs ha förhöjande effekt.

Jobbkaffe brukar oftare vara gräsligt än gott och mitt jobb är inget undantag. I alla fall enligt min smak. Ändå stod jag där flera gånger om dagen och fyllde på koppen, jag menar muggen. Tills jag i samband med någon sorts fitness-trim-satsning inför mitt bröllop fick för mig att dra ner på kaffet rejält. Faktum är att jag mådde mycket bättre och kände mig piggare och kom då till slutsatsen att kaffe är en drog som vi egentligen skulle må bättre av att klara oss utan. Och mitt måttliga kaffedrickande höll faktiskt i sig ett tag. Sedan kom föräldraledigheten.

Kaffet fick plötsligt massa fler betydelser än enbart uppiggande dryck. Det blev min vardagslyx, min njutning, min speciella microstund och en stöttande vän. Så nu är jag tillbaka bland kaffeälskarna igen. Och här tänkte jag nog stanna. Men den här gången vara uppmärksam så att kaffe inte glider tillbaka till att bli en ogenomtänkt handling och flykt från en situation man inte gillar. Kaffe ska vara betingat med en njutningsfull upplevelse. Snart åker jag faktiskt till ett land där de kan allt om njutning och dessutom har fantastiskt kaffe. Viva L’Italia!

Skål på alla coffee lovers och även ni andra som förhoppningsvis har något annan vardagslyx att njuta av!

måndag 28 februari 2011

Salus Per Aqua

Spa är som balsam för själen. Förutsatt att det är ett bra spa. Jag är lite kräsen när det gäller spa (och bruncher! Men mer om det en annan gång) och det är några viktiga kriterier som måste uppfyllas. Och när jag pratar om spa menar jag en hel spa-upplevelse, inte endast en spa-behandling. Till exempel måste det ju vara tillräckligt stort och har tillräckligt med mysiga inslag så att man kan spedera minst tre timmar där, exklusive behandling. Bastu är ett måste och en pool är att föredra. Det är dessutom inte avgörande men väldigt uppskattat om det finns färsk frukt och möjlighet att beställa något att äta och dricka.

När jag fyllde 30 bestämde jag mig för att jag behövde en dag för mig själv. Så jag tog ledigt från jobbet och bokade in mig på spa. Nu tre år senare har jag faktiskt lyckats göra det till en tradition och det är verkligen något alla borde göra, egentligen oftare än en gång per år. En hel dag bara för sig själv i avslappnad miljö och helst en behandling inbokad. Viktigt att det är en vardag för att få den där extra lyxkänslan att världen snurrar på där utanför men här inne på spat finns inga måsten förutom att passa tiden till behandlingen. 

Hittills har jag hunnit testa följande två dags-spa-anläggningar som båda är väl värda ett besök:

RECENSION SPA: Yasuragi Hasseludden, Saltsjö-Boo, Stockholm

Helt underbart! Jag gick omkring hela dagen med utomlandskänsla och det är stort här! Många rum och pooler och bastur att bara gå omkring och mysa i. Japanskt tema givetvis och alla går runt i en kimonoliknande morgonrock som tydligen heter Yukatan. Frukt: check på det också. Känner man för extra lugn finns det ytterligare ett omklädnings- och duschrum att välja på där det är fullständig tystnad som gäller. Och i priset som jag först tyckte var lite väl dyrt ingår yukatan-morgonrocken, tofflor och baddräkt som du får ta hem SAMT lunch eller middag. Plötsligt till och med prisvärt tycker jag.

PRISER: Dagsbesök mellan kl.8-16, mån-tor:  890 kr (lunch ingår)
Eftermiddags-/kvällsbesök kl.14-22, mån-tor: 1090 kr (4-rätters middag ingår)
BETYG: 5 tofflor av 5 möjliga =)
WEB: http://www.yasuragi.se/


RECENSION SPA: Sturebadet, Sturegallerian, Stockholm

Något mindre än det omfattande Hasseludden men inga problem att hänga här i tre timmar. Pool och frukt: check, check. Här ingår dessutom ett litet kit med Kerstin Florian-produkter i  spa-entrén som i sin tur ingår om man bokat behandling. I källaren är det en liten tyst avdelning där aromarummet finns som är som en mildare variant av en bastu kan man sitta/ligga länge i sin stol och bara andas. Dessutom har Sturebadet ett riktigt bra utbud av träningsmöjligheter både i form av gym och gruppass. Ett intressant pass som tränar knopp mer än kropp är Mental träning.

PRISER: Spaentré, mån-tor: 495 kr (då ingår det lilla Kerstin Florian-kitet) Om 2 personer bokar tillsammans kostar det 895 kr för båda.
Billigaste behandligen: 810 kr (och något billigare för naprapat-behandlinge) men då ingår spaentrén
Tips! Om man bokar en behandling före kl. 9.30 så ingår (förutom spaentrén) frukostbuffé i Sturebadets restaurang, Restaurang Curman, som är en mycket trevlig och bra frukost enligt min smak.
BETYG: 4 tofflor av 5 möjliga (de höga priserna drar ner betyget)
WEB: http://www.sturebadet.se/

Se nu till att boka in och njut av en spa-dag, på en vardag!
Jag återkommer när jag har testat flera och tar gärna emot tips vart jag ska relaxa härnäst.
=)

fredag 25 februari 2011

Jag är inte förlorad igen!

Ända sedan jag var femton har jag längtat till den dagen jag skulle få barn. Tursamt nog tog längtan inte över mig så mycket att jag gick och blev gravid med första bästa utan eftertanke. Istället tog det ytterligare femton år innan jag hittade min fina man och allt kändes rätt och vi kände att det var dags. Det var nästan lite overkligt med tanken på att en sån långvarig dröm snart skulle bli verklighet. Men vips så blev den det. Vi hade tur i fertilitetslotteriet och jag blev gravid snabbt. Och där nånstans under graviditeten började jag naturligtvis som de flesta blivande mammor tänka på hur livet skulle bli sedan, när barnet kommit ut och för alltid blivit en del av mitt liv.

Det visade sig att min största rädsla inte var för att min kropp skulle förändras under graviditeten eller för hur förlossningen skulle bli eller för hur jag skulle lyckas ta hand om ett litet hjälplöst pyre. Mina farhågor var istället  fokuserade på om jag skulle vara mig själv även sedan eller om någon hormonkarusell skulle ställa om i mitt inre så jag plötsligt blev en annan person. En som gjorde och tyckte saker jag innan inte ville göra eller tycka. En sån som helt klev ur sitt gamla jag och endast och uteslutande bara var…en mamma.

Missförstå mig rätt nu. Att vara mamma är bland det finaste och underbaraste man kan vara och jag såg verkligen fram emot att börja min egen resa som mamma. Men jag är helt övertygad om att det är en risk för ett stort bakslag om man som kvinna värderar mammarollen som den enda och viktigaste uppgiften. Vilken roll du än axlar; i förhållanden, i jobbet, i din familj, bland vänner eller som förälder så tror jag att du måste ha dig själv i första rummet och aldrig stoppa undan dig själv för långt i skuggorna i dina olika roller. Lätt att säga, svårt att göra. Därav denna blogg.

Jag har redan förlorat mig själv litegrann några gånger i både jobb och förhållanden och lite allmänt också faktiskt. Så medan den växande magen tvingade mig att ta det allt lugnare kom de innerliga förhoppningarna om att inte mitt jag skulle bli kidnappat helt och hållet av hormoner utan att jag skulle minnas vem jag är på andra sidan förlossningen. Vi (läs: mest jag) hade även turen att få en snabb och relativt lättsam förlossning. Obs! lättsam i jämförelse med andras mardrömsliknande upplevelser. Inte att förväxlas med en promenad i parken. Ni vet ju själva storleksrelationen mellan det som ska ut och det den ska ut igenom. Obeskrivlig smärta är oundviklig.

Efter några dagar när vi börjat landa hemma började vi kontakta omvärlden. Först var vi helt inne i bubblan och berättade förlossningshistoren (det är ju för sjutton en martonliknande prestation och vi var så chockartat stolta) och hur fantastisk vår lilla son är och hur konstigt det är att vänja sig vid det nya tillskottet och vad trötta vi är och vad allt är nytt. Men några veckor senare när jag hunnit vara hemma själv med Max ett tag och vi började få någorlunda rutiner och koll på livet med bebis, då var det nästan med tårar av lättnad jag jublade till mina vänner att jag var kvar! Jag känner mig fortfarande som samma person! Jag hade inte blivit bortrövad!

Den här bloggen handlar om min ständiga kamp, för det är faktiskt lite av en kamp, om att behålla (och utveckla!) mig själv samtidigt som livet som mamma ständigt förändras och kommer med nya underbara skeenden och utmaningar. Jag älskar livet som mig själv som mamma.